Med anledning av Judisk Enhets beslut att lämna styrelsen i Judiska Församlingen i Stockholm

28 feb Med anledning av Judisk Enhets beslut att lämna styrelsen i Judiska Församlingen i Stockholm

Med anledning av Judisk Enhets beslut att lämna styrelsen i Judiska Församlingen i Stockholm.

Detta har inte varit något lätt beslut!

Jag tror att de flesta som känner mig eller har samarbetat med mig i olika konstellationer, oavsett om vi varit överens eller inte i en specifik fråga, varken kan ifrågasätta eller kan ha tagit miste på min kärlek och mitt engagemang för församlingen.

Vi, Judisk Enhets ledamöter i styrelsen; ordförande Lena Posner-Körösi, Ingrid Lomfors, Jonathan Körösi och som tidigare meddelats ekonomiansvarig Gabriel Urwitz, har beslutat att lämna våra platser i Judiska Församlingens styrelse. Det är med sorg jag och vi har tvingats komma fram till detta beslut, efter långt och moget övervägande, månader av rannsakande samt samtal med övriga partier, inom grupper, mellan grupper och med kansliet. Vi lämnar inte Fullmäktige, församlingens högsta beslutande organ och vi lämnar inte ifrån oss vårt ansvar att fortsätta arbeta för en bättre församling och med ödmjukhet kämpa för varenda röst och mandat vi fått.

Styrelsearbetet har under en längre tid blivit alltmer politiserat och polariserat, något som omöjliggör öppna och konstruktiva diskussioner om verksamheten, både inom styrelsen och med anställda för de olika verksamheterna. Vår fina enhetsförsamling håller på att splittras på grund av de krav som börjar ställas på uppdelning inom vissa verksamheter, exempelvis på Glämsta och inom Barn- och Utbildningsverksamheterna. Detta är inget jag eller vi kan ställa oss bakom.

Det går inte heller att arbeta när beslut som har fattats i styrelsen, som tjänstemän på kansliet därefter börjat agera på, från ett möte till ett annat ändras, fördröjs eller saboteras. Ett exempel på det är den stadgeutredning som en enig styrelse tillsatte i början av mandatperioden. Välmeriterade och kompetenta medlemmar i utredningen skulle gå igenom alla de frågor som styrelsen överlämnat. Det gällde bland annat medlemskapsfrågor, valtekniska frågor samt detaljstyrning som försvårar arbetet som ej hör hemma i stadgarna. Exempel på sistnämnda är att handlingarna ska skickas ut tre veckor innan fullmäktigesammanträdet.

Dessa typer av frågor skulle belysas i stadgeutredningen, tillsammans med de olika partigrupperna. Utredningen skulle återkomma med förslag till styrelsen, som därefter skulle ta ställning till vad som ansågs vara färdigarbetat, relevant eller där vi behöver jobba vidare. Eftersom stadgeändringar kräver fullmäktigebeslut, skulle styrelsen i nästa skede presentera stadgeförslagen till fullmäktige. Trots denna inkluderande, demokratiska och omfattande process, motsatte sig några företrädare för partierna att delta i möten som den oberoende stadgeutredaren inbjöd till. Motiv som nämndes för att vägra delta eller bidra till stadgeutredningen, var att man inte hade förtroende för styrelsen och därmed inte ville bidra.

Det viktiga som vi och jag har haft för ögonen är att vi ska ha så mycket information som möjligt i varje fråga, för att kunna fatta informerade beslut.

Det finns en rad ytterligare beslut och förslag som antingen motarbetats, obstruerats eller saboterats. Ett annat tydligt exempel rör Glämsta, där vi föreslog att skapa en projekt- och arbetsgrupp som skulle bjuda in samtliga medlemmar som önskar bidra med idéer eller förslag på hur vi kan utveckla Glämstas olika verksamheter. De skulle inte ha någon budget eller ha något mandat att fatta beslut – endast ta vara på all kompetens, alla idéer och det engagemang som finns hos medlemmar. Än idag motarbetas detta, då de krävde att arbetet endast får genomföras och ledas av en politiskt tillsatt kommitté.

Det senaste ohållbara exemplet, där det inte heller fungerat, är den längre och omfattande budgetprocess som varit under hösten. Samtliga partier var involverade liksom de ansvariga på kansliet för respektive verksamheter, i syfte att hantera en utmanande ekonomisk situation.

För oss i samråd med kansliet har det varit otroligt viktigt att se, i den omorganisation som håller på att slutföras, vilka former som är bäst anpassade för den aktuella uppgiften och utmaningen. När behöver kansliet stöd av extra kompetens, när är det bra med en kommitté, när är det bra med en arbetsgrupp, en projektgrupp, vilka verksamheter behöver extra stöd osv. Det är inte bara kansliet som bestämmer, det här är en medlemsorganisation. Dock måste det vara relevant och effektivt, vi måste vara relevanta.

När styrelsen, efter ett antal möten, i november tog ett majoritetsbeslut om budgeten, stod senare några ledamöter inte fast vid det beslutet utan röstade emot förslaget på fullmäktigesammanträdet i december. Ingen förvarning, inga frågor eller önskemål ställdes under den fyra veckors perioden – endast ett politiskt spel där budgeten återremitterades till styrelsen. Inte ett ord om innehållet i budgeten – prioriteringar, om siffor, om verksamheter, det gällde en enda fråga. Det var processen och att det saknades en ekonomikommitté. Man kan tycka olika om den processen, om man vill ha en kommitté eller inte, dock kan vi inte acceptera dessa medvetna sabotage som allt annat än gagnar församlingens medlemmar och medarbetare.

Självklart tog styrelsen fasta på detta och tillsatte en ekonomikommitté. Mer än tre månader senare tog nu fullmäktige en identisk budget som vi presenterade i november – inte en enda decimal skiljer. Var de högljudda och aggressiva klagomålen därför berodde på i december, förstår ingen och kunde ingen heller besvara. Attityder och beteenden måste ändras, om vi vill ha den minsta chans att behålla eller locka fler att bli medlemmar och engagera sig.

Vi fick ärva ett stort systematiskt underskott från förra styrelsen, som under flera år redovisat kraftiga underskott, där det sista året landade på över 7 miljoner kronor. Vi påbörjade därför arbetet direkt med att göra större strukturella förändringar i såväl budgetprocessen som hur ekonomifunktionen och styrelsen arbetar med uppföljning, kontroll och effektivisering, men detta tar tid att vända. Vi lyckades dock gemensamt arbeta ned underskottet till ca 1,9 miljoner. Låt oss då även påminna om att fullmäktige tidigare fattat beslut om sänkta medlemsavgifterna, vilket vi visste skulle kosta församlingen cirka 2 miljoner.

Det är viktigt att förstå vilka konsekvenser det får för kansliet och medarbetarna att inte ha haft någon budget. Man kan anta en budget och säga man reviderar den, man återkommer med tilläggsäskanden, men så har det inte varit – det tjatas i stället om en budget i balans, något som tydligen inte var lika viktigt under förra mandatperioden.

Att det inte fanns en fastslagen budget för 2023 fram till nu har fått till följd att kansliet och verksamheten påverkats. Planerade aktiviteter har inte kunnat genomföras och en hel del står och väntar på att kunna genomföras.

Vi kan inte uppfatta senaste fullmäktigemötet liksom tidigare ”incidenter” på annat sätt än att det råder bristande förtroende för sittande styrelse, inklusive ordförande och ekonomiansvarig.

Det finns inte heller respekt för kansliets ledning, dvs generalsekreterare och ekonomichef, eftersom det som kansliet hårt arbetat med under året, ständigt ifrågasätts.

För att styrelsearbetet skall fungera måste det finnas förtroende mellan styrelseledamöterna och det måste också vara roligt och kännas stimulerande att arbeta i styrelsen samt för församlingen. Det måste finnas förståelse för hur en styrelse skall arbeta, att man har ansvar för HELA församlingen.

Det finns styrelseledamöter som har ont i magen när de ska på ett styrelsemöte eller till fullmäktige. Vad håller vi på med?! Så får det självklart inte vara och så här kan det inte få fortsätta!

Vi är en medlemsorganisation och vi ställer alla upp ideellt, förhoppningsvis för att vi alla vill församlingens bästa. Det finns människor som inte är tillräckligt ödmjuka för vad församlingen är, har varit och kommer vara. Att göra politik av allting eller gå till personangrepp, kan inte få fortgå. Vi har ett ansvar i styrelsen för församlingen, alla medlemmar, gamla som unga, vilken synagoga man än går till, om man använder olika verksamheter, om man är konsument eller inte. Ska vi bli fler medlemmar och nå målet 5 000 nöjda medlemmar, är det här inget som leder dit.

Så beslutet att lämna styrelsen har inte varit lätt, men det är ändå med förhoppning om att nästa styrelse har fullmäktiges förtroende att hantera såväl de ekonomiska utmaningarna som den fortsatta omstruktureringen och förbättringen av processer och rutiner som har påbörjats på kansliet, liksom de verksamhetsmässiga utmaningar som finns.

Vi har arbetat hårt för och kommer fortsätta kämpa för att minska politiseringen och polariseringen i församlingen, först och främst genom att tillsätta en professionell icke politisk styrelse som ser till hela församlingen. Förtroendet att sitta i styrelsen måste baseras på kompetens och engagemang.

Det hoppas vi blir vägledande och är vad vi kommer att arbeta för, när en ny styrelse ska tillsättas den 30:e mars.

Vi har lyckats åstadkomma väldigt mycket det senaste turbulenta året med krig i Ukraina, omfattande omorganisation, stort ekonomiskt underskott och utmanande säkerhetssituation. Vi kommer att fortsätta kämpa för och vara aktiva i, såväl fullmäktige som i alla olika verksamheter, för att tillsammans skapa en mer inkluderande, engagerande, öppen, trevlig, trygg och professionell församling.

Lena Posner-Körösi å Judisk Enhets styrelseledamöters vägnar